Ni vet den där känslan.. när man bara har en person i sitt huvud, och blir påmind om den personen hela tiden, vad man än gör. Och man är så rastlös utan han/hon, så man vet inte vart man ska ta vägen, man får lite panikkänslor. Och man har den där jävla klumpen i magen, klumpen som aldrig försvinner, och som får en illamående och ger en huvudvärk.
Den känslan kallas saknad, och jag hatar den.